Brandsoldaterna i Ramdala

Det var mörkt när jag borstade bort snön från bilens framruta, la kameran i passagerarstolen och körde iväg västerut från Karlskrona.
Jag hade stämt träff med Oskar Appelqvist och de fyra brandsoldaterna i Brandkommisarie Nordehielms Bluesorkester.
- Vi repar i "Villan" i ikväll hade Oskar sagt innan på dagen. Kom ut och ta några bilder.

Jag svängde av stora vägen in mot Ramdala och svängde höger direkt in på Gamla landsvägen. Körde förbi den gamla macken och vidare in bland husen. Jag mindes tydligt förra gången jag körde samma väg. Då var det The Mystic Revelation of Soul som repade. Även den gången i "Villan". Det var nästan exakt ett år sedan men det kändes som igår.
I korsningen tog jag höger in på Äppelvägen och körde sakta den sista biten fram till huset som går under namnet "Villan". Det lyste svagt från ett fönster på övervåningen. När jag öppnade dörren och gick upp för trappan hörde jag en välkänd röst och musik.
Brandkommissarie Jörgen Nordehielms karakteristiska stämma hördes över bas, trummor och gitarr. Jag klev in i det trånga rummet och hörde de fem musikerna summera låten dom precis avslutat.
- Fint, sa Oskar.
- Mmmm.... sa Jörgen.
- Vi tar den igen så får Stefan höra, sa Oskar.
- Igen? Samma låt, sa någon.
- Ja.
Vid trummorna satt Janne Niklasson, framför fönstret stod Per Månsson och på varsin stol mitt på golvet satt det strävsamma paret Dag ”Dagge” Karlsson och Jörgen Nordenhielm själv.

Janne räknade inte ens in.
Ettan på virvlen, tvåan på pukan, tre på symbalen.
På fyra sjöng Jörgen:
"Well the pressure's down, the boss ain't here.
He gone North, for a while"
Bob Dylan tänkte jag direkt. Men var osäker. De andra fyllde på och jag kunde inget annat än stå kvar i dörren med kameran i handen. Fint, tänkte jag för mig själv.

Tre låtar. Kanske fyra hann Brandsoldaterna med innan jag packade ihop mina grejer och återvände till bilen.
- Det kommer att bli fantastiskt, sa jag ärligt.
De fem musikerna nickade.
Precis som förra året, tänkte jag tyst för mig själv.

När jag klev in i bilen igen hängde även denna gången en bit av musiken jag hört kvar i huvudet.
När jag startade bilen och svängde ut från Äppelvägen hörde jag mig själv nynna.
"There's only one step down from here, baby.
It's called the land of permanent bliss.
What's a sweetheart like you doing in a dump like this?